Det är väl på tiden att jag skriver något, kan man tycka

Snart är jag ju i Sverige igen. Den 30:e kommer jag vara på plats i Stockholm iallafall. Väldigt snart alltså. Den sista tiden i Kunming ägnar jag åt att mest njuta av värmen på olika sätt (det är dock lite för varmt för att jag ska kunna njuta) och spela på så många barer som möjligt. Annat viktigt jag har att göra är till exempel en photostory om mitt år i Kina och en portfolio. Ja, och så pratar jag kinesiska två gånger i veckan med min kära Cheng Laoshi. Lektioner har vi inte så många längre, utan det är mer dokumentärfilmstittande, träffar med konstnärer och politiker och sådant som står på schemat. Och imorgon skall jag och några till sjunga för våra kära skandinaviska ambassadörer som kommer ända från Beijing för att höra oss. Det är sådant som händer i mitt liv just nu. Så om jag inte bloggar mer nu betyder det att jag har fullt upp med att säga hejdå till Kunming, och allt som jag inte hunnit skriva om (typ det senaste helvårets händelser) får alla reda på i sommar. Nu ska jag iallafall ta och kila ned till marknaden som är på bilden nedan och köpa lite nödvändiga saker.

Del 6: Guangzhou

Vi flög kanske inte direkt raka vägen hem. Fattiga studenter som vi är ville vi komma hem så billigt som möjligt vilket innebar två mellanlandningar. Den första i Bangkok som jag redan berättat om, och den andra i Guangzhou i Kina.

Guangzhou är en mycket grå tiomiljonersstad med alldeles för höga hus där vi tvingades tillbringa ett dygn. Vi hittade ett lik på gatan och villade bort oss totalt i den enorma folkmassan. Allt var dyrt och folk försökte lura oss. Men vi åt världens godaste glass, tittade på Kosta Boda-fat för tusenlappar och åkte tunnelbana i flera timmar. Och vi bodde på ett jättefint hotell. Men mest var Guangzhou fult och tråkigt och vi rekommenderar ingen att åka dit.

Det var allt. Och efter den semestern var vi riktigt glada att komma hem igen.

Del 5: Thailand...igen

Vi åkte via Thailand på vägen hem vilket betydde ännu ett besök i Bangkok, och från flygplansfönstret ser Bangkok faktiskt vackert och trevligt ut.

Lite trötta på staden spatserade vi ändå runt på gott humör och beundrade taxibilar i fantastiska färger såsom cerise, åkte härligt utsmyckade tuk-tuk'ar, tittade på svenskar och deras thailändska fruar och åt thai-nudlar stekta på gatan.

Men det bästa med Bangkok var sjukhuset. Jag behövde bara helt sedvanligt lägga om mitt sår och frågade på ett internetcafé efter närmsta sjukhus och fick då adressen till Mission Hospital - ett sjukhus där de vid inskrivningen endast var intresserade av min religionstillhörighet utöver namn och personnummer, där barnen fick ballonger formade som kors och där härligt kristna tavlor prydde sjukhusväggarna.

Del 4: Kambodja

Kambodjavistelsen började med att vi kom fram på kvällen till en gränsstation som maffian hade kontroll över, vilket vi visste. Så vi aktade oss noga för att inte råka illa ut. Men så plötsligt sitter vi en liten bil med en kambodjan vi inte litar på och en soldat från franska främlingslegionen och har tre timmars färd på sjukt dåliga vägar framför oss. Men det var åtminstone spännande, och allt gick ju bra.

Vi tillbringade några dagar i en liten by i norra Kambodja. Där åkte vi båt på floden, slappade i hängmattor, tittade på tempel och åt den godaste pastan i världshistorien.

Det blev alltså båt på Mekongfloden,

Det blev Ankhor Wat - modern av alla tempel - i soluppgågen,

och det blev kinesiska turister. Vardagsglädje för oss som efter ett par veckors semester var lite svultna på det kinesiska språket.

Landsbygd bytte vi sen ut mot huvudstad. Och Phnom Penh kunde bjuda på både det ena och det andra. Där fanns god fransk mat, elefanter spatserandes på gatorna och inga höga hus.

I solnedgången ser tillochmed tuktukarna väna ut

En elefant sådär lagom malplacerad

När vi inte bodde i vårt hus på vattnet tillbringades kvällarna på den här balkongen med mysigt fika och bra musik

En dag satt vi lite väl länge här, i skuggan vid flodkanten.
En sisådär sex timmar blev det visst enligt en kambodjan som tagit tiden

Men tiden kom då det var dags att byta huvudstad mot strand, så vi satte oss på bussen om hamnade på en plats som på dagarna var fiskeläger och på kvällarna backpackertillhåll. Där kunde man äta mat bara någon meter från havskanten, och man kunde hitta svenska knäckebröd i mataffären, och man kunde bo i bungalows med egen hängmatta...

Efter några dagar kom vi tillbaka till Phnom Penh för att därifrån ta flyget tillbaka till Thailand. Då var vår kärlek för vandrarhem som bortblåst så vi såg ingen annan lösning på problemet än att ta in på hotell. De sista tjugofyra timmarna i Kambodja tillbringade vi inom hotellets område vilka vi fyllde med lyxig mat, vila och mycket spelande & sjungande. Och det bästa med det stället var att man bodde som i en djungel och allt de serverade var organiskt och rättvisemärkt.

Del 3: Thailand

Klockan fyra på natten kommer vi fram till ett icke sovande Bangkok. Där står vi mitt i backpackersmeten, trötta, med ryggsäckar, en gitarr och ett skadat ben. Ja, det är en liten detalj som man måste veta om för att förstå kommande delar av semesterberättelsen. Jag råkade förorsaka mitt ben i en liten olycka innefattande motorcykeln i Laos, och det fick vissa konsekvenser. Men Thailand var ju fint ändå. Vi linkade runt och tittade på kungens palats och något tempel och lite gatumarknader och så. Väldigt fint blev det. Men vid lunchtid bestämde vi oss för att vi var mätta på Thailand och satte oss på ett tåg till gränsen till Kambodja. Det blev en tågresa då vi fick uppleva den thailändska kulturen på väldigt nära håll från stenhårda nittiogradersbänkar i en alltför varm tågvagn med alltför många thailändare på alltför liten yta med alltför lite medhavd mat och dryck.

Annat att nämna om Thailand skulle väl vara den thailändska kungen. Han har respekt han, finns på bilder över hela staden. Helt enkelt ett måste om man ska besöka Thailand tycker vi.